För tvåhundra år sen var det ängar och åkrar utanför. Låga trähus och en och annan bondgård. Stigarna ringlade från nuvarande Vasaparken upp mot Landalabergen. På Kapellplatsen fanns Spå-Eva, stans bästa sibylla och lite längre ner mot Molinsgatan låg den illa beryktade Skojarbacken. Dit gick ingen anständig människa frivilligt, i varje fall inte sen solen gått ner.

På Skojarbacken gick det vilt till. Här var det ett otyglat busliv långt utanför lagens råmärken. Folk söp och slogs och spelade kort i bergsrevorna. Lösaktiga kvinnor och män idkade hor i buskarna. Lönnkrogarna blomstrade och spriten flödade. Och intet ont anande nattvandrare rånades in på bara kroppen. Och när polisen gjorde tillslag flydde buset upp i bergen. Men 1897 hade man fått nog av det vilda livet. Vasaparken anlades och Skojarbacken försvann. Det lösaktiga nattsuddet skulle ersättas av stillsamma promenader i solen.

Den nya Skojarbacken är inte lika farlig. Hit ska både anständiga och oanständiga våga sig. Mat och sprit som i gamla tider, men framför allt fest och glädje och värme. Och allt är tillåtet som inte skadar någon annan. Den illa beryktade Skojarbacken är tillbaka där affärsfolket, månglare och tattare höll till, men otaliga kärringar häckande från när och fjärran....